Hebbs teori

Hebbs teori (även kallad Hebbs postulat eller Hebbs regel) är en teori inom neurovetenskapen som föreslår en mekanism för vad som händer med nervcellerna i hjärnan när inlärning sker, och hur dessa nervceller anpassar sig. Teorin lades fram av Donald Olding Hebb 1949. Teorin beskriver en mekanism för hur synapserna blir mer effektiva.

Teorin säger att en upprepande eller kvarvarande stimulering kommer att leda till en tillväxtprocess eller metabolisk förändring i den ena eller båda cellerna som leder till en ökad effektivitet i synapsen. Teorin sammanfattas vanligtvis med "celler som avfyras tillsammans, sammankopplas" (eng. "cells that fire together, wire together"). Även om detta är en överförenkling som inte ska tas bokstavligen har teorin använts för att förklara vissa typer av associationsinlärning. Vid denna typ av inlärning kommer simultan aktivering av celler leda till en uttalad ökning i synaptisk styrka – denna inlärning är känd som hebbiansk inlärning.